Julafton


Julafton benämns ibland i Sverige som dopparedan, man räknar ner dan före dan före dopparedan. Detta är vi ensamma om i Sverige, seden att doppa bröd i skinkspadet på julafton finns i övriga Norden med men de kallar inte julafton för dopparedagen.

Hur seden att doppa bröd i skinkspadet kom till vet man inte med säkerhet, men i bondesamhället skulle allt tas till vara och även torrt gammalt bröd. Att få doppa det torra brödet och samtidigt få nytta av skinkspadet var ett sätt att spara på resurser.
Vanligtvis doppar man i grytan mitt på dagen, detta går tillbaka till medeltidens julfasta. Under julfastan fick man inte äta köttmat innan julaftons kvällen. Genom att doppa i grytan kunde man ändå få smaka lite av skinksmaken även under fastan.

Julaftonskvällen är en stund av frid och har varit så ända från det gamla bondesamhället. Julaftonskvällen var på den tiden årets högtidligaste stund när alla på gården kunde ta det lugnt och bara njuta. De sista sysslorna var gjorda, veden var huggen och inburen, redskapen hängde på sin plats i ladugården, djuren mumsade på sitt foder och ute på gården stod julkärven på plats åt fåglarna.

Inne i boningshuset var det julstädat, alla var nybadade, julbonader hängde på väggarna och de få dekorationer man hade stod framme. Från köket bars fat med julmat ut till det dukade bordet och alla kunde sätta sig till bords tillsammans och njuta av all god mat och dryck.

DSC_7448