Den bibliska Staffan (Stefanus) var en av de som hjälpte lärjungarna efter att Jesus dött. Stefanus blev stenad till döds utanför Jerusalems murar av en uppretad folkmassa. Han blev således den första martyren inom den nya läran. I legenderna om honom hittar vi bland annat Betlehemsstjärnan och hästar.

I en av legenderna får Stefanus syn på Betlehemsstjärnan under julnatten, han berättar detta för kung Herodes och meddelar att judarnas kung är född. Herodes vägrar tro på honom om inte den stekta tuppen han precis har blivit serverad stiger upp, flaxar med vingarna och gal. Tuppen gör detta och Herodes blir förskräckt och låter döda Stefanus.

Den skandinaviska legenden är lite annorlunda. Stefanus är ute och vattnar Herodes hästar på julnatten. En av hästarna vägrar dricka vattnet då den har sett Betlehemsstjärnan avspeglas i vattnet och stegrar sig av rädsla.
I den fornnordiska seden var hästen väldigt betydelsefull och julen var en tid då man skulle visa särskild omsorg för sina hästar.

Vid religionsskiftet på 1500-talet blandades de gamla sederna och traditionerna med de nya och i berättelsen om Staffan kan man spåra detta.
Helgonkulten avskaffades i samband med övergången till protestantismen men Staffan Stalledräng tappar inte i popularitet. Nu är Staffan en naturlig del i Luciatågen, men under 1800-talet hade man speciella Staffansföljen på Annandagen eller Trettondagsafton. Ungdomarna klädde ut sig och gick runt i gårdarna och sjöng och spexade för att tigga ihop mat, dryck och ljus till deras egna fest.