Han ville att den skulle symbolisera fullkomligheten och på slutet av 1800-talet var alla i stort sätt religiösa i hela Sverige och speciellt soldater som legat i fält.
Enligt skapelse berättelsen skapades jorden på sex dagar och på den sjunde dagen vilade Gud. Enligt detta skulle hans ljusstake ha sju ljus.
1900 visades den på en hushållsutställning i Jönköping och den sjuarmade ljusstaken blev snabbt kopierad och utvecklad.
Ljusstaken fick namnet Smålandsljusstake och finns nu att se på Jönköpings läns museum.
En annan förebild är den sjuarmade ljusstake som stod i Jerusalems tempel (kallad Menora / Menorah) som romarna tog år 70 e.Kr. Ljusstake antas ha försvunnit vid någon av plundringarna av Rom på 400-talet. Den sjuarmade ljusstaken är vanlig i kristna kyrkor men sällan i judiska synagogor eftersom den betraktas som allt för helig.
Ett ljus tänds varje söndag fram till jul (denna sed kommer från kyrkans adventsgran) och när man kommer till söndagen innan jul är alla fyra ljusen tända och de bildar en fin trappa. I ljusstaken står antingen ljusen på rad (som på bilden) eller i ring och då kallas de adventskrans istället.
Förebilden till den Svenska adventsljusstaken kommer från Tyskland som många andra jultraditioner. Kaiserwerths diakonissanstalt utanför Düsseldorf tände man sju ljus i en adventsgran varje söndag (ett ljus för varje veckodag). Sju barn fick gå fram och tända varsitt ljus och läsa ett bibelstycke. På detta sätt fick man 28 ljus i granen fram till jul, seden fördes till Sverige under slutet av 1800-talet av Ersta diakonissanstalt i Stockholm.
På 1920 till 1930-talet konkurrerades adventsgranen ut av adventsljusstaken och adventsljuskransen mest beroende på att stearin var en bristvara efter första världskriget och under det andra.
En pappers- och missionsbokhandlare i byn Hernhut började tillverka en monterbar stjärna med löstagbara taggar för försäljning efter hernhuternas adventsstjärnor. Modellen var klotformad med taggar åt alla håll, ljuset inuti stjärnan kom från en liten olje- eller fotogenlampa som senare byttes mot en glödlampa. Den första gången ordet adventsstjärna nämns är 1934, samma år som de tyskimporterade stjärnorna börjar säljas i Sverige. Den typiska herrnhutiska stjärnan består av 17 fyrkantiga och 8 trekantiga spetsar som sätts samman och bildar en stjärna som strålar åt alla håll.
De tyska stjärnorna var ganska dyra i inköp och 1941 började Erling Persson (Hennes & Mauritz grundare) massproducera en billigare stjärna. Den sju uddiga pappstjärnan som fortfarande är vanlig i våra adventsfönster är hans skapelse. Denna stjärnan var platt och hade taggarna bara åt sidan så den kunde hängas i fönstret istället för i en dörr eller mitt i rummet som man fick göra med de tyska klotformade stjärnorna. Konstruktionen var hopfällbar och detta gjorde den både lätt och billig att transportera men även lätt för köparen att plocka ner och lägga undan till nästa advent.
Numera finns det en massa olika sorters adventsstjärnor, men originalet (döpt till Tindra Kristall) finns fortfarande att köpa i handeln innan advent, men numera är den gjord i Hong kong istället för i Sverige.
Adventsstjärnan symboliserar stjärnan som tändes ovanför stallet i Betlehem vid Jesu födelse.
De första var ihop plockade av rester och returer från julgransbelysningar som Philips lanserade omkring 1930.
En anställd på Philips (Oskar Andersson) byggde de första till sitt föräldrahem 1934, de utvecklads för industriproduktion av Werner Simonson 1937.
Efter en liten provkollektion 1938 lanserades den 1939 i Philips försäljningskatalog.